HemSå var den sagan slut
Det varade inte så länge. Jag, eller vi, hade precis vant oss vid tanken på vad som komma skall. Natten till söndag hände det som inte får hända - jag fick MF. Inte ett dugg roligt, inte någonstans. Ont f*n gör det, och rent mentalt mår jag skit. Men, allt händer av en anledning, åtminstone måste jag intala mig det.
Så, där har vi anledningen till att jag inte uppdaterat på ett par dagar. Men nu vet ni iaf.
Ha det bäst och lycka till i er graviditet och när er guldklimp behagar ta steget ut i den stora vida världen! <3
Illamående från helvetet
Jag intalar mig själv hela tiden att jag inte behöver kräkas, för det känns som att om man börjar kräkas så går det inte att få stopp på det.
Jag ska få i mig något att äta och sen håller vi tummarna för att jag överlever kvällens konsert...
Önskar en fortsatt trevlig lördag!
Arlanda
Just nu sitter jag och väntar på att mor och syster ska kliva ut genom dörrarna på Arlanda.
Det har varit en lång och tuff resa hit, både vad gäller vädret och mitt välmående. Jag mår så illa att jag inte vet var jag ska ta vägen, fruktansvärt är det!! Men nu har jag faktiskt köpt mig en coca-cola för att stilla illamåendet en aning... Ikväll ska jag på konsert, men jag vet inte riktigt hur det hela ska gå till.förhoppningsvis blir det bättre framåt kvällen..
Lycka!
Sen är det också så att om jag bara tänker på att jag är gravid, eller att jag fått två streck på g-testet, så får jag lite panik. Det är inte alls ett bra läge att skaffa barn, vi sitter inte riktigt i den situation rent ekonomiskt som vi vill innan vi skaffar barn. Inte för att vi på något sätt har det svårt ekonomiskt, men det handlar om att vi vill vara helt trygga i vår ekonomiska situation. Dessutom är det så att jag har ett år kvar av mina studier, och jag har inte arbetat tillräckligt länge, eller mycket, för att få ut max av min föräldrapeng. Så det kan komma att bli ekonomiskt svårt. Dessutom har vi en inplanerad resa till Thailand över jul och nyår, och som det ser ut just nu kommer lill* knoddas vara ca 2 veckor gammal vid denna tidpunkt... Så det är många av våra planer som inte alls blir som vi tänkt oss.
Just nu är gubben iväg på fiskeresa, jag bad honom att åka trots att vi fick detta besked igår, just för att vi ska få lite tid att tänka på varsitt håll, han kan snacka med sin bäste vän om detta och jag kan prata med en kamrat till mig, så vi får lite utbyte i vår tankeverksamhet.
Jag fick precis en sån här "aha"-upplevelse - Det är ett barn jag har i min kropp, en liten bebis, våran bebis med våra gener och vårat skrot och korn, som vill växa sig stark, trygg och kry i min mage. Inte fasen kan jag ta bort det!
... Anledningen till att jag skriver under hemlig identitet för tillfället är för att jag förmodligen inte kommit så långt i min graviditet, inte heller är det någon mer än jag, mannen och våra två kamrater som vet om situationen. Men jag kommer att, om det går som jag hoppas, vartefter gå ut med bild och liknande, men först tidigast i vecka 12, och när min familj fått reda på det.
Hoppas ni kan tänka er att följa mig under min resa till mamma iaf!
